| För de flesta människor är fyrverkeri rena trolleriet, och trolleri är det verkligen. Illusionisten använder sig ofta av mycket enkla rekvisita. En repstump, en kortlek, några cigaretter och trolleriet är i full gång. Fyrverkerimakarens hjälpmedel är inte heller särskilt märkvärdiga. När han skapar ett gyllene stjärnregn, är det kanske vanliga gjutjärnsspån som åstadkommer de stora, vackra gnistorna. Silverregn gör han med hjälp av aluminium, bara för att ta ett par exempel.
Men det räcker inte med att kunna preparera en kortlek eller bygga en fyrverkeripjäs för att det ska bli trolleri. Man måste ha känsla för hur man serverar effekterna. Det fordras helt enkelt en alldeles särskild talang för att lyfta upp ett fyrverkeri från pang-pang till magi. Man ska inte avslöja trolleritrick sägs det och det ska vi inte heller göra. Vi ska dock lätta lite på förlåten om hur man åstadkommer en av de mest använda effekterna, stjärnan, "krutpillret" som får raketer och bomber att brisera i gnistrande kaskader.
Till en början består stjärnan av ett litet rapskorn (rapskorn p.g.a. att det är så runt). Kring denna kärna bygger man upp ett flerskiktspiller som ser ut ungefär som en vanlig stenkula. Under rotation belägger man kornet med ett tunt skikt fuktigt guld- eller silversats. Sedan bygger man på varvvis med först ett tjockt lager färgsats och därefter ett lager krutsats, tills pillret blivit ungefär lika stort som en vanlig spelkula. Hur många lager man lägger beror på hur många färger man vill att stjärnan ska ha. Färger får man fram med hjälp av olika kemikalier. Strontium=rött, Natriumoxalat=gult, Bariumsalter=grönt, Kuproklorid=blått. Allra sist beläggs stjärnan med en tunn krutsats och sedan är den klar att användas i allt från små enkla stjärnskott, till de mest magnifika stjärnkaskader.
Visste du förresten att fyrverkerikonsten, till skillnad mot vad många tror, inte alls kommer från Kina. Sannolikt kommer det från Indien, där det finns ovanligt gott om salpeter i jorden. Utan salpeter är det som bekant inte möjligt att tillverka krut. Till Europa fördes salpeter första gången av arabiska handelsmän. Här fanns gott om de övriga huvudingredienserna i krut, svavel och träkol. Snart började det smälla lite varstans runt om på kontinenten och ganska snart även i Sverige.
Träkol används som bränsle i köksspisar och en trolig teori är att krutet först uppenbarades i köket hos någon skräckslagen husmor. I våra dagar är Europa helt tongivande inom fyrverkerikonsten. Från Kina och Östasien får vi utmärkta hemma-nyårsfyrverkerier, men mer avancerade fyrverkeripjäser och specialeffekter görs av konstfyrverkare i framförallt Tyskland, Italien, Spanien och Danmark.
Hanssons Fyrverkeriers egen uppfinningsrikedom och nyfikenhet betyder naturligtvis mest, men visst har han en stor nytta av olika spinn-off-effekter från helt andra branscher, inte minst vapenindustrin. När vapenexperterna fick fram effektivare krutsorter, blev det också mer fart på fyrverkerimakare idén att använda från flygindustrin. Resultatet blev helt nya fantastiska silvereffekter, inget ont utan att det har något gott med sig... En mer fredlig spin-off-effekt är det mjuka guldregn, som är resultatet av ett mycket speciellt gjutjärnsspån från ett silkesspinneri i Lyon.
Hur man får fram de olika effekterna i ett fyrverkeri är, som du förstår, i stor utsträckning en fråga om kemi. Men till skillnad mot den vanlige kemisten bekymrar sig fyrverkerimakare inte om hur nyttiga eller onyttiga de olika kemikalierna är, utan bara vilka egenskaper de har när de brinner. Huvudsaken är effekten.
|
